Nu sitter jag här igen och tycker synd om mig själv,
men skit samma. Jag behöver få skriva av mig.
Snackade precis med victor. Bad honom att skriva som han gjorde förr. Då säger han till mig att jag inte uppskattar det på samma sätt. Men ändå så har jag suttit flera gånger och skrivit långa sms till honom utan att få något svar. Så när han sa det i telefonen brast allt och jag började gråta. Men han fattade inte varför jag började gråta utan han trodde det var för han sa till mig att snacka tydligare.
Ska det verkligen vara såhär?
Ska allt det mysiga försvinna när man varit tillsammans så pass länge?
Vi har ingen ensam tid, visst vi kan vara själva. Men då sitter vi vid datorn eller kollar på teve.
Vi har förlorat allt det mysiga.
Men ändå älskar jag honom över allt annat och skulle kunna stå ut med detta i resten av mitt liv bara jag får tillbringa all min tid med honom..