Tårarna rinner,
jag är så sjukt trött på kärleken. Kärlek är något som ändå bara skapar smärta i slutet.
Och nej det är inte slut mellan mig och Victor.
Jag orkar bara inte, man kämpar och faller gång på gång.
Mitt psyke klara inte hur många fall som helst.
Känner mig som en lipande små unge men orkar inte sitta med allt detta inom mig.
Varför måste allt bra innehålla något dåligt? Varför får man inte vara lycklig alltid?
Just därför är jag trött på kärleken.
För jag orkar inte att allt ska bli fel och såra en.

Victor Jönsson, jag älskar dig över allt annat.
Oavsett hur detta slutar kommer det alltid vara du för mig, ingen annan!